Jag vill börja med att tacka för alla era fina kommentarer på förra veckans inlägg om sommaren, hösten och depressionen. Det är så fint det där, att så fort man vågar öppna upp sig och dela med sig så finns det dels så många andra som känner likadant, dels så många som vill stötta och skicka lite energi på vägen. Det ger ändå fint hopp om mänskligheten tycker jag!   För att förtydliga det hela så är det givetvis inte så att jag är deprimerad pga att det inte blev någon riktig sommar. Depressionen började redan under våren, mars-april, och växte sig som starkast i maj ungefär. Min förhoppning var…