If you´re going through hell- keep walking!
Jag vill börja med att tacka för alla era fina kommentarer på förra veckans inlägg om sommaren, hösten och depressionen. Det är så fint det där, att så fort man vågar öppna upp sig och dela med sig så finns det dels så många andra som känner likadant, dels så många som vill stötta och skicka lite energi på vägen. Det ger ändå fint hopp om mänskligheten tycker jag!
För att förtydliga det hela så är det givetvis inte så att jag är deprimerad pga att det inte blev någon riktig sommar. Depressionen började redan under våren, mars-april, och växte sig som starkast i maj ungefär. Min förhoppning var sen att sommaren, solen och värmen skulle hjälpa mig att börja återhämta mig och ta mig ur den men så blev ju tyvärr inte fallet. Lite mer sol hade inte botat mig, en depression går ju betydligt djupare än så, men det hade ändå på ett enkelt sätt tillfört energi utifrån som jag hade haft stor nytta av.
Jag har tänkt mycket på vad jag behöver för att må bättre. Att vara sjukskriven hjälpte inte ett dugg kan jag säga, min grundläggande känsla i det här stadiet är att jag känner mig meningslös, att mitt liv och det jag gör inte fyller någon funktion, att jag inte är behövd och att det jag gör varken påverkar någon eller utvecklar mitt eget liv. Det är en stor tomhet där jag är otroligt tacksam för att jag ändå har min familj, utan dem hade det ofta känts helt onödigt att ens kliva upp ur sängen. När jag jobbar och sysselsätter mig på dagarna så mår jag som bäst. Jag älskar att få interagera med mina klienter, antingen i gymet eller via nätet, jag mår mycket bättre de dagar jag har mycket att göra eftersom jag då inte alls känner samma meningslöshet, då är jag ju behövd och uppskattad!
Visst är jag uppskattad här hemma i vardagen också, det är inte det jag säger, men att bara leva för min familj räcker inte för mig. Jag behöver fler delar i min vardag för att känna mig lycklig. Jag behöver min träning, jag behöver mitt arbete och att få hjälpa människor att må bättre, och jag behöver att få umgås med folk och träffa vänner.
Mitt tips för er som känner igen er i min situation och också kämpar för att må bättre och hitta tillbaka till en känsla av meningsfullhet är därför att inte isolera er, inte vara lediga, inte bara ligga i sängen.
Först hitta saker att fylla dina timmar med, givetvis på en nivå som du känner att du själv orkar, men ändå något varje dag, för att på så sätt få mer energi IN, från de källor som just du behöver. Att ta sig för att göra saker när man mår så dåligt som en deprimerad person gör vissa dagar är nästan omöjligt men försök ändå, ta små små steg, hitta på nånting, be en vän dra med dig ut på något eller ägna dig åt sånt som får dig att må bra, gå en promenad, träna och sitt sedan länge i bastun, ät en god lunch på stan eller engagera dig i något roligt projekt. Helt enkelt, vänta inte ut det utan försök själv att ta kommandot över situationen och driva ditt mående åt rätt håll.
Det är supertufft, jag vet! Men det hjälper, och det skapar små små ringar på vattnet som till slut, en vacker dag, får dig att känna dig mer meningsfull, mer energisk och mindre värdelös. If you´re going through hell, keep walking helt enkelt! Kärlek till er alla!
0
17 kommentarer
Trail & Inspiration
❤❤❤
Madeleine Rybeck
❤️ kram!
Malin
Jag vill bara säga att jag tror att du påverkar fler människor än du anar. Du har inspirerat mig i min träning, fått mig att vilja lära mig mer och till slut även ta steget till att faktiskt utbilda mig till PT. Allt detta samtidigt som du förmedlar hur viktig balansen mellan träning och övriga livet är. Träning är ju inte allt i livet men en stor del – och tänk att få påverka människor att må bättre genom träningen (säkert väldigt många fler än mig). Jag vet att logik inte botar depression men vill ändå berätta för dig att jag tror att ditt jobb och det du gör når ut längre än du tror. Du behövs i träningsbranschen!
Madeleine Rybeck
Tack snälla du, du är fin du! 😘
Jag kan ofta känna att man gör mkt som ingen ändå bryr sig om, filmar, skriver, arrangerar och det är mkt jobb utan direkt besked om ifall ngn ens tittar/läser. Dina ord värmer verkligen Malin! Kram
claratoll
Bra tips tycker jag 🙂
Madeleine Rybeck
Tack!
Madelene
Precis som Malin skrev tidigare, följer och läser de du skriver. Ger så många sunda tankar och även utveckling av träning/hälsa i dagens Sverige.
Jobbat som PT själv och det är ett underbart jobb, nu gör jag det i mindre skala men att motivera människor att röra på sig och ge dem hjälpa dem med målsättningar är det bästa.
Kämpa du är guld värd
Madeleine Rybeck
Tack för din fina kommentar, just nu är det så mycket värt att höra att det jag gör spelar roll för människor, tack!
Beathe
Känner alltför väl igen mig i det du skriver. Det är så viktigt att inte tappa bort sig i vardagen, bara låta det rulla på, utan stanna upp, andas och fylla på med just det man själv mår bra av. Är man inte rädd om sig och tar tillvara på det man har kan det gå väldigt fel. Fortsätt inspirera så som du gör och var rädd om dig!! Kram ❤️
Madeleine Rybeck
Tack snälla! Kram
Muskeltrött
Kan bara instämma i tidigare kommentarer! Tack att du delar både roliga, peppande och motiga saker.
Jag har varit låg under ett par år och löpträningar har varit ”min” grej som gett positiv bekräftelse. Tyvärr har jag senaste halvåret drabbats av något, en läkare antydde ”postviralt syndrom”. Detta gör mig muskeltrött och löpningen är tung, samtidigt som pulsen ligger för högt direkt. Nu håller jag i träningen i hopp om att det successivt ska bli bättre.
Fortsätt ditt goda arbete, dina erfarenheter är guld värda.
Madeleine Rybeck
Tack för att du tar dig tid att kommentera, jag lider verkligen med dig! Hoppas det är något som går att bota och att du får hitta tillbaka till löpningen igen. Kanske kan promenader iaf ge dig lite frihetskänsla och frisk luft som piggar upp, även om det aldrig kan jämföra sig med löpningen? Kram
Jenny
Vilka värdefulla tips, tack för att du delar med dig Madeleine!!
Många gånger är det ju som du skriver de där små sakerna som gör skillnad, de som smygs in lite varje dag. När jag var yngre så ”väntade” jag på ngt superstort som liksom tvärt skulle göra mig lycklig, jag skulle vinna massa pengar och allt skulle bli helt annorlunda och ”givet”. Förstår nu och försöker träna på att det är de små sakerna i vardagen där jag skapar mig en typ av lycka. När jag får vara frisk och kunna träna så jag svettas järnet/när vi är friska hela familjen och kan gå till förskolan/jobbet så vi kan känna pepp och energi/när jag får ha det starka band jag har till min familj som jag har/när jag får skratta så mkt så jag knappt kan sluta:). Funkar inte alltid med mitt tänk för ibland är jag bara ledsen/less men tränar på det.
Ha en fin dag Madeleine!
Madeleine Rybeck
Nej precis, livet är inte bara en transportsträcka mot det stora och häftiga, livet är en sammansatt känsla av alla de små händelserna i vardagen. Svårt men viktigt att ta in! Ta hand om dig och fortsätt jobba aktivt med dina positiva tankar.
Kram!
mdotter
Vi har aldrig träffats. Men precis som någon tidigare kommenterat så tror jag inte du vet hur många eller vad du påverkar.
I våras när jag vårdade min döende pappa hemma hos mig och jag tappat lusten till allt. Jag har alltid genom livet kunnat luta mig tillbaka till löpningen men inte ens den könde jag minsta lila sug eller glädje över. Och vet du vem jag tänkte på när jag gick där i skogen och grät för att jag saknade lusten till löpningen? Dig. Ja. Jag tänkte att Madde, hon skulle jag skriva till och hon skulle förstå. Säkert att hon skulle!
Nu skrev jag aldrig det där mailet och skicade det.
Men sist jag skrev en kommentar till dig angående träna eller inte träna så blev bara det motivation nog för 4 pass den veckan.
❤️
Madeleine Rybeck
Men oj, vilken kommentar! Jag vet inte riktig vad jag ska svara… tusen tack! Wow! <3
Stor kram till dig, älskar att följa dig och ditt ärliga liv! 🙂
Pingback: