I lördags gick årets upplaga av Borås 6-timmars av stapeln och jag var såklart där och hejade! Min kollega i teamet, Samantha, skulle springa och jag ville såklart peppa och heja så gott jag kunde. Jag vet hur värdefullt det kan vara när man blir trött och sliten! Att vara support på ett 6-timmars är nästan lika roligt som att springa själv. Nu är det ju sju år sedan jag sprang ultralopp senast, då sprang jag 6-timmars i Karlstad och slutade två på 63,87 km. Såhär i efterhand var det en perfekt dag och allting stämde, hade du frågat mig just då var det förstås en hel del blod, svett…