Sightseeing i Svenljunga

Jag har ägnat de senaste dagarna åt att upptäcka vår nya hemort. Självklart i löparskor! Första dagen hittade jag inte så många fina vägar, jag höll mig mest på trottoaren i samhället och runt elljusspåret men igår vågade jag mig på en lite längre runda. Och vilken belöning jag fick! Jag svängde av rakt in i skogen från en grusväg och hamnade på nån slags gammal traktorväg, upp, upp och upp gick det och sen plötsligt kom jag ut ur skogen och hade jordens utsikt! Att springa på mysiga stigar och vägar gör mig lycklig ända in i själen och jag var bara tvungen att stanna och fota och försöka ta in, vilken skillnad det är att bo på landet alltså, ingenting i stan kan ju egentligen mäta sig med det!

Fortsatte ännu mer upp längs en annan grusväg och sen (såklart) började det till slut gå nerför, alltså jag flög fram! Jag som springer så mycket upplever förstås inte runners high varje gång, många rundor är härliga och mysiga men den där euforin som bara bubblar upp inombords, den är ganska ovanlig faktiskt. Men igår kom den, som en glädjeexplosion i hela kroppen som bara bubblade ut ur varje cell. Vilken lycka att kunna springa, att få leva, att ha en stark kropp, att få uppleva världen, att känna solen som värmer mot näsan... ofattbart och jag var helt hög på känslan!

Jag är så tacksam över att vi fattade det här beslutet, att lämna stan igen och flytta ut på landet. Jag hade ju lite lappsjuka där vi bodde innan, alldeles för långt till allt med en mil till affären, en mil till närmaste busshållplats osv men detta känns helt klockrent. Landet fast ändå ett samhälle med lite butiker och action. Passar oss perfekt.

Nu ser jag bara framemot nästa löprunda, varför måste man egentligen ha vilodagar?!