Borås 6-timmars 2018

I lördags gick årets upplaga av Borås 6-timmars av stapeln och jag var såklart där och hejade! Min kollega i teamet, Samantha, skulle springa och jag ville såklart peppa och heja så gott jag kunde. Jag vet hur värdefullt det kan vara när man blir trött och sliten!

Att vara support på ett 6-timmars är nästan lika roligt som att springa själv. Nu är det ju sju år sedan jag sprang ultralopp senast, då sprang jag 6-timmars i Karlstad och slutade två på 63,87 km. Såhär i efterhand var det en perfekt dag och allting stämde, hade du frågat mig just då var det förstås en hel del blod, svett och tårar som gick åt för att klara att genomföra loppet så bra men jag minns bara det härliga, precis som man alltid gör!

Stämningen på ett 6-timmarslopp liknar egentligen inget annat. Det är lite som ett rave-party som bygger upp och bygger upp under så många timmar för att sen explodera i ett moln av endorfiner och lyckorus när alla, precis alla, som genomför går i mål med en otroligt stolthet. Oavsett resultat, oavsett pb eller inte så är det en enorm prestation att hålla i gång så länge och detta är ju motionärer vi pratar om, väldigt få elitlöpare deltar men ändå är alla såna otroliga vinnare. Det är så häftigt och imponerande!

Samantha gjorde ett fantastiskt lopp med en grym upphämtning de sista två timmarna, hon har själv skrivit sin racereport i sin blogg. Jag träffade också på Paula Eklund som sprang och var så grymt stark, och flera andra duktiga tjejer, Karolina bl a. som jag vet är PT-kund hos Samantha. Så himla kul att få se alla kämpa och vara en del av detta!

Stor eloge också till SOK Knallen som arrangerade loppet på allra bästa sätt med suveräna funktionärer. Utan såna eldsjälar skulle ett sånt här lopp inte gå att genomföra. Snyggt och proffsigt!

Och ja, för att svara på frågan.. jag blev lite sugen själv. Men det var som sagt länge sen jag upplevde mig ha tid att träna så mycket som det krävs för att kunna genomföra ett 6-timmars på ett bra sätt och jag vill inte göra det medelmåttigt. Men man ska aldrig säga aldrig...