23 kilometer livskvalitet och tacksamhet

Att leva och njuta av livet medan det varar, för mig handlar det om enkla saker som att gå barfota på en strand, känna doften av nyklippt gräs eller njuta av solen mot en vinterblek näsa. Men också att ta de möjligheter som finns och skapa magi av dem istället för att gå och vänta på att magin ska trilla ner på en från himlen. Det funkar liksom inte så.

Imorse knöt jag på mig löparskorna strax innan klockan sju och trampade iväg mot dagens äventyr. Från sommarstugan in till slottet är det fem kilometer och därefter väntade en ljuvlig morgonlöpning längs havet på prins Bertils stig.

När jag kommit ungefär halvvägs på min runda fick jag meddelande från min mamma. ”Har du sett att Terese man ska vara på nyhetsmorgon idag?” Inom loppet av några sekunder gick jag från leende, stark och lycklig till hulkande gråt och iskall inombords, så pass att jag plötsligt frös och hade gåshud över hela kroppen. Här sprang jag och kände mig så levande medan hon aldrig mer kommer få uppleva just det. Fy fan vad orättvist det kändes!

Känslan av uppgivenhet och maktlöshet byttes efter några kilometer till mot ännu mer tacksamhet och glädje. Tänk ändå vad underbart livet är, vem är jag att kasta bort de möjligheter och ögonblick jag har? Livet är ju nu, vi måste leva det i varje sekund! Så jag blundade, drog ner doften av hav, skog och frihet i lungorna och sen sprang jag. Jävlar vad jag sprang! Snabbare, starkare och ännu mer levande än innan. För livet handlar om att njuta, leva och uppleva, i varje sekund. Extra mycket när vi tänker på de som inte längre finns med oss. Och aldrig är jag så levande som när jag springer vid havet. Tacksam, ödmjuk och oändligt levande!